Förskoleveckan

Jag jämför Almas inskolning med Manny-Kens Loppa och ser en del skillnader. Hur ska man veta vad som är bäst? Alla metoder är säkert bra och det handlar väl om ungens reaktion på den nya miljön. Vi har delat på inskolningen. Imorgon blir första lämningen och det sköter farsan. Ska bli spännande!

Vår inskolning har varit

Måndag: Besök på förskolan, med på frukstund och sen hem. 1.5 timmar. Alla barn och alla föräldrar + den barngrupp på fem barn som redan går där.
Tisdag: Fortsätter utforska förskolan, hem efter lunch klockan 11 för vila (det blir för trångt med alla föräldrar och barn där).
Onsdag: Samma som tisdagen men med frivillig återkomst till förskolan efter vilan kl 13. (Vi missade det)
Torsdag: Samma som gårdagen.
Fredag: Lämning kl 9.30 och hämtning kl 14.30.

Den här förskolan har en grej jag inte hört talas om tidigare, och det är att föräldrarna ska vara med aktivt hela veckan, och vara en trygghet för barnet. Vad jag har hört brukar det vara att man ska låtsas som om man inte finns, och hålla sig längs med väggarna. Här tänker de tvärt om, att man ska skapa närvaro och trygghet tillsammans med ungen. Jag vet inte vad som är bäst. Igår märktes det att ungarna sprang runt mer solo och körde sin grej, utom några lite mer känsliga barn, och då skulle vi liksom gå efter. Kändes lite onödigt. Sedan har de en pedagogik som heter ”Alltid tillåta, allting” (typ). Jag tyckte det verkade lite flummigt, jag ville fråga om de får lära sig städa efter sig, men jag vågade inte haha (det får de, före vilan). Jag tror det är bra med rutiner till exempel. Här får de leka samma sak hela dagen ”om de vill det”. Och mellanmål äter man där barnet är och leker. Och lite så. Sjuttiotal? Men pedagogerna är superfina och kunniga, och man kan lätt se på barngruppen som redan går där att de trivs bra – både barn och vuxna – och har knytit an till varandra. Och det är väl det viktigaste.